Shih-Tzu har England som sitt hemland och Tibet som sitt ursprungsland.

Shih-Tzu är en kinesisk ras, den exakta kompositionen är oklar, men helt klart är att grunden till Shih-Tzun är små raggiga hundar från Tibet, vars huvud var täckt av kraftig pälsväxt dvs. den hade både skägg, mustascher, polisonger och långt behäng på öronen.

Dessa små hundar som färdats med jakkaravanerna den långa och besvärliga vägen mellan Lhasa och Peking, en resa som tog omkring tio månader, med stora skillnader i höjd och temperaturförhållanden, förärades som gåvor till högt uppsatta personer i Peking och naturligtvis till palatset. I Kina blandades denna lilla tibetanska hund med inhemska hundar av "pek-typ". Det fanns på denna tid inte någon rasstandard, inte heller något egentligt vedertaget namn för denna nu kinesiska ras, men de allra bästa exemplaren målades av på pergamentrullar.
Rasens historia är väldigt mytomspunnen, då dessa hundar betraktades som heliga i både Tibet och Kina och hela den mystik som för oss västerlänningar är förknippad med buddism och lamaism löper hela tiden som en onåbar glimt genom rasens historia. Nåväl dessa små hundar utväxlades under århundraden som gåvor och gengåvor mellan Tibet och Kina.
Att lejonhunden varit högt skattad i Kina kan man förstå av det mångfald som representeras i konsten av denna. Gay Widdrington skriver i sin "Shih-Tzu Handbok" 1971, Lejonhunden förekommer i en oändlig variation i kinesisk konst, från massiva bestar huggna i sten till underbara silkebroderier. Det finns lejonhundar i silver och guld, brons, jade, elfenben och alabaster, de finns formade i lera eller som utsökt måleri. Hon fortsätter, Shih-Tzu typen kan skiljas från Pekinges-typen genom skägget och mustascherna samt ofta genom en upphöjning på huvudet, utmärkande en top-knot.
Det var egentligen mycket få som hade sett ett lejon i Kina, då det ju inte fanns vilt där, men detta bidrog i stället till att fantasin kunde flöda fritt i konsten. Lejonhunden blev symbol för bl.a. kurage och mod och det är oftast dessa egenskaper som är de mest framträdande i konsten.
Att man även liknar Shih-Tzu vid en blomma beror på att man kan likna huvudhåret på hjässan, om det inte är uppsatt med en top-knot, vid en blomma, liksom det krysantemum lika utseendet man kan se på valpar 3-6 månader, innan ansiktshåret vuxit ut alltför mycket för att spoliera detta intryck.
Lejon - Blomma
Det ligger en väldig motsättning i dessa båda ord, men så är nog också Shih-Tzun motsättningarnas lilla hund. Stillsam - explosiv, den kan på bråkdelen av en sekund förvandlas från en behagfullt utsträckt liten dvärghund till ett rytande monster om den anser att den behöver göra en insats för att vakta familjen, men det ligger inte för den att larma i onödan, den urskiljer väl de dofter och ljud som hör vardagen till och förhåller sig i allmänhet likgiltig inför dessa, såvida den inte har tråkigt för stunden förståss, då kan ett oljud duga för att den ska få chansen att sätta fart på livsandarna. Som helhet är Shih-Tzun ingen skällig hund, men den behöver träning redan som liten valp precis som andra hundar, om den visar sådana tendenser.
Lyhörd- Envis
En Shih-Tzu vill gärna vara familjen till lags, den ser och lär. Den är oftast oerhört tacksam för beröm och djupt olycklig om den inte förstår vad man begär av den. Rösten är det absolut bästa uppfostringsmedlet, rösten ska användas positivt, uppmuntrande och glatt, man ska inte nonchalera den om den kommer för att få ett vänligt ord eller en klapp. Speciellt viktigt är detta om man har flera hundar, Shih-Tzun är oerhört jagmedveten och blir väldigt besviken om man inte tillämpar rättvisa. Shih-Tzun vill vara en verklig familjemedlem, respekterad och älskad, den talar med blicken, den förväntar sig svar i form av vänlighet eller bara en stilla nick från matte eller husse, då känner den tryggheten och samförståndet, vilket är viktigt för den. Där finns en inneboende envishet i rasen, det gäller att inte locka fram den, utan så mycket som möjligt spela på rasens vilja att vara till lags.
En Shih-Tzu är positiv, glad och vänlig och skiljer sig rent temperamentsmässigt från både Lhasa Apso och Pekingesern. Vilket eller vilka ytterligare ingredienser som ingår i rasen är som sagt oklart, men en Shih-Tzu är alldeles speciell, det är helt klart.
Ingen vet hur de (enukerna) blandade ett stänk av lejon med några teskedar kanin och några uns tamkatt, en del hovnarr, ett stänk ballerina, en nypa gammal man(kines), en bit tiggare, en matsked apa, en del sälunge, ett stänk teddybjörn och resten hundar av tibetanskt och kinesiskt ursprung.